Då var saken klar!
Samma krakelsprakel
samma dårhus.
Tack och hej.
Mobilblogg?
Gaah. Jag vill koppla ihop det till denna bloggen, eller koppla denna bloggen till den funktionen.
Jag är ett tekniskt ufo.
Livet från ljusa sidan
Det är grått och ruggigt ute, och jag har ingen lunchkompis.
Men det känns ändå som om tillvaron är en ganska trevlig plats att vara på.
Det är märkligt att man aldrig kan lära sig att tänka med måtta.
Tänker man för lite, så blir det inte bra, och tänker man för mycket så blir det inte heller bra. Balans och måttlighet är en dygd.
Mensmonstret har besegrats med Flouxetin denna månad! Oj oj oj oj. Det närmsta mensmonstret jag kommit är ett litet "grrr" när alla i familjen försökte prata med mig på samma gång när jag sorterade smutstvätt.
Det är så konstigt...
...och så skönt.
Utvecklingssamtal på
Av nån anledning var jag mer beredd att höra att han är en bulldozer och taliban. Men icke.
En godhjärtad omtänksam prins.
Som är mycket smart.
Det värmer i mammahjärtat.
Stor och tung själ?
En kommentar av en klasskamrat från grundskoltiden. I mellanstadiet var vi "bästisar" en period, så som prepubertala jäntor är... lite av och på.
Sen passerade det 15-20 år och så möttes vi i cybervärlden igen.
Tänk att vi känner inte varandra idag, och så skjuter hon så mitt i prick ändå.
Jag tycker att uttrycket säger allt. För precis så är det att vara jag.
Den dära själen är ibland som en stor container som ska få plats i en handväska.
Mysterium
Hur kan jag vara så ledsen när det inte finns något att vara ledsen för?
Goda vänners lag
Inväntar nu den äkta maken, som sällskap till sällskapet och som sällskap till vägen hem!
Knäppgök?
Mormor: - "Vad har ni gjort idag"?
N: (funderandes) - "Mmmm... pappa har klippit häcken, och klippit gräset och grejat".
Mormor: - "Men mamma då, vad har hon gjort?"
N: -"Hon har ätit ett äpple.
Kaffe
Varför egentligen?
Om kaffe hade uppfunnits idag, skulle det garanteras narkotikaklassas.
Det borde förbjudas.
En ljuvlig dag
Solsken.
Ridtur.
Ljudet och doften från häst i naturen.
God mat.
Fina vänner.
Barnen nöjda.
L Nöjd.
Jag nöjd!
Egenterapi...
Hon vet inte... Egentligen ingenting, eller möjligtvis allt.
Mensmonstret
Affektanfall
Knakelibraken fyller tre på fredag. Hoppas att affektanfallen slutar då...
Så fint
Förra veckan sattes så planerna i verket. Jag och gubben flyttade ner vårt sovrum och flyttade upp Loppans. Det blev förvisso för oss, några nätteri tuggummirosa och cerise, med Nalle Puh och älvor stirrandes på mig från väggarna.
Vårt gamla sovrum blev ett jättefint barnrum, utan tuggummirosa och cerise, men väldigt trivsamt för en liten tjej på snart sex år.
Loppans gamla rum, är numera en stilla oas i sandbeige väggar, medaljongtapetserade garderober, och mörkbruna möbler/textilier. Lite modern vintage-stil, (kan man säga så?). I stundenst hetta målade jag en fondvägg. En stor kvist som hänger ner från taket och tvärsöver väggen liksom. Handmålat. Inte ens fusk med projektor.
Jag är såååå nöjd. Lite smådetaljer kvar, men i detta så har det ju blivit ett nästan helt nytt hus...
... och snart är det dags för projekt vardagsrum!
Längtar.
Jag har ett jättefint sovrum.
Rötmånad och mögliga barn
Loppan är ett silkesbarn som går i sönder såfort man petar på henne. Hennes hud har sedan dag ett inte alls haft lust att samarbeta med henne. Eksem, svamp, svinkoppor, mollusker... you name it!
Hela flickan är som ett litet månlandskap med uppfläkta skinnflärpar, knutor och prickar. Jag tycker så förbenat synd om henne, och det verkar aldrig vilja ta slut.
Unge herr lillebror har minsann inte kommit undan denna gången heller, då impetigo väldigt smittsamt. Men han har fått en liten diskret prick bara... på lilla handleden.
Så nu blir det vabba för hela slanten. Åååååååh vad roligt.
Inte.
